Live your life.

Just NU sitter EditJohanna på arlanda för att åka iväg 3 månader som volontär i Tanzania.
SUPER DUPER COOLT att bara ge sig av sådär. Jag önskar dig ALL lycka till <3
Jag vet PRECIS hur du känner dig nu, nervös pirrig, inte kunnat sova, ont i magen men framför allt nyfiken.


ÄLSKAR när folk reser och upptäcker världen. Blir så glad varje dag nån frågar mig; Hmmm jag funderar oxå på att åka som nanny eller resa runt i världen, men vågar jag ?!?
Ehhh vågade jag ?!?!?!.... NEE men jag gjorde de!!

Hade verkligen INGENANIG om vad jag gav mig in på när jag stog på arlanda och sa hejdå till alla.
VAFAAAAN gör jag, vad har jag gett mig in på, jag ska till USA ett år, hur kan jag lämna mina älskade vänner och min ÄLSKADE familj och SVERIGE HAAAAAAAAAAAAALLLLÅÅÅÅ ?!?! Sa jag till mig själv. HAHA nu kan jag bara skratta åt de för jag hade verkligen INGENKOLL på NÅGONTING. Men dom äkta finns alltid kvar där hemma, alltså familj och vänner <3
Man börjar lixom om på 0. Man har inga vänner, ingen familj, ingen koll på området, hittar ingenstans, man visste ABSOLUT INGENTING men de är de man lär sig på. Att fixa allting själv.
Nu hittar jag överallt, har massa kompis, har en underbar familj som jag bor hos och deras underbar vänner och släktingar.
Så mycket man tror tar förgivet är lixom inte förgivet.
Det va skit jobbigt för mig när jag kom hit för jag ville att lixom allting bara skulle fixa sig. Att jag skulle få vänner på en dag, att jag skulle hitta direkt PRECIS överallt, att engelskan skulle va perfekt och att man skulle kunna/veta allt. Jag HATADE att åka nånstans jag aldrig hade vart förut, HATADE att komma i en situvation jag måste prata och förstå allt för ibörjan tyckte jag alla pratade så fort och de förstog aldrig att jag inte va härifrån. Många månger när jag sa VA ? kollade dom ner på mig som jag va dum i huvt åh ba men hallå förstår du inte...?!?! EH NEE jag är inte här ifrån. Så många ggr jag sagt den repliken, ehh sorry I`m not from here. Usch avskydde verkligen detta.
Allt detta handlar om att man vill känna sig bekväm. Men livet är inte så.
Men nu däremot känns allting så klart. Känns som jag bott här länge för nu kan jag lixom allt här.
Nu mera säger jag aldrig att jag inte kommer fårn USA utan bara om de frågar.
IAF det jag ville säga med denna långa uttråkande text är att ÅK och LEV LIVET.
Visste man måste ha pengar osv... men JOBBA OCH ÅK. Det är så värt det.
Jag säger hellre till mina barn att jag rest och sett världen än att jag har vart i mitt hemland och jobbat hela livet.


OCH VET NI VAD ?!?!?!
I Oktober kommer min kära familj och ANNA och ANTHONIA och hälsar på mig :D
Kan nog inte bli lyckligare just nu.
Håller redan på att planera vad vi ska göra, haha JAG VET för tidigt men ska bli SÅ KUL :D

" The world is a book and the ones 
who do not travel reads only one page"






But what do you say to takin' chances?
What do you say to jumpin' off the edge?
Never knowin' if there's solid ground below
Or a hand to hold or hell to pay
What do you say? What do you say?!



//  J.M.A



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0